Alopeci och barn..
"Barn med Alopeci upplever en stor förändring. De är tvungna att räkna in sitt håravfall i en identitet som ännu är i det formbara stadiet. De måste balansera hoppet att håret kommer tillbaka, mot den nuvarande situationen." - alopeci.se
Information till barnet i fråga
Det första som bör göras är att ge barnet ett försvar, information, ord och attityder som är bra att ha. Man måste förklara varför det händer och vad prognosen handlar om. Barn ser världen på ett annat sätt och har en väldigt bra fantasi och kommer att hitta på en massa olika saker för att förklara vad som händer om ingen berättar för dem.
I vissa åldrar är det vanligt att barn retar de som är annorlunda. Det kan vara mycket jobbigt för barnen att bli mobbade och det sitter i väldigt länge ibland för evigt. (jag personligen har aldrig blivit mobbad för det här de flesta är bara nyfikna och ställer frågor). Vissa med Alopeci förnekar det som ett problem och vill inte att någon ska prata om det (som jag, men ändå så vet nästan alla i min omgivning att jag har en sjukdom som gör att jag tappar håret).
Information till omgivningen
Nästa sak man ska göra är att informera de barn som retas så de vet varför det är dom det är. Då kan deras attityd förändras om de förstår. Det är såklart också viktigt att andra vuxna i barnets omgivning får veta. b.la. lärare, rektorer, skolsköterskor och såklart familj, grannar och vänner.
"För att informera de andra barnen om Alopeci, kan föräldrarna tala med dem i klassrummet eller arbeta tillsammans med läraren som kan infoga en presentation om Alopeci i det ordinarie skolarbetet. En annan möjlighet är att be skolsköterskan eller kurator att presentera saken för klassen för att avmystifiera sjukdomen. Barnet som har Alopeci bör vara den som avgör själv om han eller hon skall vara närvarande vid tillfället." - alopeci.se
(För mig så var det så att skolsköterskan kom och pratade med min klass om det, berättade om det, jag valde att inte vara närvarande så jag vet inte riktigt vad hon sa till dem. Detta var alltså i högstadiet)
Kommentarer
Trackback
